Fråga:
Vi har köpt en liten gård, på ett av uthusen ligger det ett plåttak som har börjat att rosta. Det är ännu så länge tätt, men hur göra för att stoppa rosten och för att det ska se bättre ut. Finns det något att måla med? Måste jag skrapa bort rosten först? Taket är stort!
Svar:
Det är lite beroende på vilken sorts plåttak det är. år de bandtäckt med falsar från nock till takfot eller är det korrugerad plåt som är lagd omlott? är det tidigare målat eller galvat? Med tanke på att det är ett uthus vid en mindre gård så antar jag att det är ett tak som består av stora, profilerade plåtar lagda omlott. I sådana fall är det nog i första hand ett estetiskt problem och man kan välja att betrakta det som patina. Tekniskt sett tar det lång tid innan det rostar så mycket så att det blir hål. Det finns takplåtar som har suttit i hundra år. Men det beror naturligtvis på olika faktorer som taklutning, träd intill huset, infästning osv. Egentligen skall man se över alla tak nån gång årligen eller vartannat år. Då kan du borsta lite på de rostigaste ställena och se om det är ytligt eller om det har gått på djupet, t.ex. vid infästningar och möten mellan plåtar.
Det är ett stort jobb att borsta, grunda och måla ett sånt tak med bra resultat. Dessutom skapar du ett underhållsbehov när färgen börjar flagna kanske redan efter fem år. Och det är ovanligt att måla såna tak eftersom det är ganska billigt att byta takplåtarna. Det finns numera en traditionell takplåt med en vacker profil som har funnits i över 100 år. Den passar bra till äldre gårdsbebyggelse och du hittar den om du söker på îPannplåtî på Internet. Sedan ett antal år tillverkas den igen och den passar mycket bättre än s.k. trapetskorrugerat plåt eller tegelimiterande plåtar till ett gammalt uthus.
Koppartråd över taknocken- effektiv bekämpning av mossa eller farlig åskledare?
Det kommer många frågor till oss om användningen av koppartråd mot mossa på taket. Här svarar Stephan Fickler på detta ämne.
Den som har kopparbeslag runt skorsten eller nockplåt av koppar vet att mossa eller annan påväxt inte trivs i närheten. Det som sker är att kopparn avger fria kopparjoner som är mycket giftiga för vattenlevande organismer. Kopparhaltiga färger är ju kända som båtbottenfärger som förhindrar påväxt. Och det är också anledningen att man försöker begränsa användningen av koppar främst i städerna.
Där finns stora mängder koppar på hustaken och vid tekniska anläggningar men en stor bov i dramat är även bilarnas bromsbelägg där den ännu farligare asbesten har bytts ut mot koppar under de senaste 15 åren. även om kopparmängden i bromsbeläggen är liten så blir miljöpåverkan oproportionerligt stor genom att de slits ned mycket snabbare än koppar på tak som bara är utsatt för väder och vind. Men på landsorten och i städernas ytterområden är miljöpåverkan av mindre kopparförekomster sannolikt försumbar.
Koppar avger alltså fria kopparjoner, vilka är giftiga för de oönskade påväxande organismerna och därmed förhindrar påväxten. När det regnar på koppartråden avges långsamt kopparjoner genom korrosion, vilka sedan rinner med regnvattnet utför taket, och skapar en miljö som mossan inte kan växa i. Mossa förekommer normalt på tak i skuggiga lägen och/eller med lågt takfall. Skrovliga material som äldre betongpannor är särskilt drabbade eftersom de ger ett bra fäste för mossan. Mossa och lavar är normalt bara ett estetiskt problem men eftersom de binder fukt som kan frysa till på vintern kan det vid stark påväxt på sikt leda till olika skador på material som till exempel rost vid plåtfalsar eller ytliga frostsprängningar på takpannor.
Om man vill ta bort orsaken bör man ta bort närliggande träd och buskage som skuggar och även tillför organiskt material i form av löv, barr och kvistar. Annars får man leva med att ta bort påväxten mekaniskt med borste och/eller högtrycksspolning. Tänk på att högtrycksspola ovanifrån så att man inte sprutar in onödigt mycket vatten under takpannorna.
Med jämna mellanrum får man höra om knepet att spänna en koppartråd över nocken på utsatta hus. Det botar inte orsaken men verkar i många fall vara effektivt mot symptomet, nämligen påväxten av mossa. Man kan också tänka sig att ersätta nockpannorna med en nockplåt av koppar om det är möjligt från kulturhistorisk synpunkt. Man bör dock noga överväga dessa åtgärder eftersom koppar är en mycket bra elektrisk ledare och kan leda till stora skador vid blixtnedslag om den inte är jordad. Teoretiskt kan man kombinera en koppartråd med en åskledare genom att ansluta till en ledare som förs ned i marken eller ansluta till befintlig åskledare.
Hur en sådan jordledning skall vara beskaffad och om den är nödvändig beror på vilken sorts byggnad det rör sig om och hur huset ligger i terrängen och i förhållande till omkringliggande träd och byggnader. Som tur är har Avdelningen för elektricitetslära och åskforskning vid Uppsala universitet en mycket pedagogisk webbplats (http://www.hvi.uu.se/IFH/blixtskydd/askskydd_villa_fritidshus.html) som ger god vägledning.
Källa:www.viivilla.se